narcisism vs. ironi

fly lite, iväg från sus och dus och den verklighet som är ens egen, även om man måste nypa sig i armen ibland för att förstå att det verkligen är så jävligt.

fly hem till mammas nybakade bullar, du vet. vara liten igen, visa en sida av myntet. rekreation vs. ironi. sjukt cool att promenera ensam i skogen med gråten i halsen. eller nej förresten jag är mr postmodern, vi syns bara på ytan.

att på ett narcisistiskt vis älska kent och i smyg (för mig själv) knyta handen i pojkrummet (gång nummer 6000) och vråla med i kräm eller nån annan vidrig jävla ocool, eller extremt cool (vilket är nya svarta?) kentlåt.

by the way är vi sjukt coola, snygga, ytliga, intressanta på fler sätt än du kan tänka dig.

jag tar en bulle till, brygger lite mer kaffe, stoppar in en snus och tänker på att självförakt är bästa vän med ironi, eller hatar dom varandra? vi var alla en gång små.