Något av det mest centrala inom postmodernismen är avsaknaden av giltiga tolkningar. Vid läsande av ett litterärt verk blir objektet (det litterära verket) ointressant i sig självt, eftersom att det inte går att tala om någon universell tolkning eller underliggande mening. Verket är på så vis objektivt, på ett sätt ett oskrivet blad som genom att det läses blir ett litterärt verk, däri ligger textens värde.
Denna objektivitet transformeras till subjektivitet när texten är läst av läsaren. Då skapas en subjektivitet som bygger på läsarens egen tolkning, tolkningar eller kanske avsaknad av tolkning . Således blir alla tolkningar olika, även en läsare kan tolka texten på oändligt många vis, inget är fel. Något objektivitet existerar över huvud taget inte.
Subjektiviteten övergår i det här stadiet till intersubjektivitet. Det enda som existerar nu är de eventuella övertygande argument läsaren kan ha för sin eller sina tolkningar. Även den egna vägen fram till tolkning kan vara värd att diskuteras. Vi är trots allt bara kopior.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar