fienden

nyasvarta har många fiender, äkta män, uppretade recensenter samt arg krogpersonal. vi gör vad vi kan. efter ännu en dekadent helg i berlin (och andra projekt än bloggande, dj-set på smålands i fredags(var ni där? det var vi.)) är vi mitt i ditt liv igen. vi vet att du inte kunnat sova, att du gråtit, att du saknat oss.

lyssna nu så mycket du orkar på the bell och gå genast och köp inferno och läs högt för dina barn. nu ska vi iväg och dricka årgångsviner.

dagens tips: internet, vi har hört att det är kul. tack lars, det är bara du och vi som gör det här idag.

skändlighetsutställningen

tack ochförlåt, givetvis har ni redan förstått att nyasvarta är allt ni behöver för att överleva i denna mörka värld, nedsvärtad av vegitarianism och andra dagssländor.

dagens genre: tantsnusk. (som vanligt har svinet på bilden inget med oss eller genren att göra)

we love you, stay beautiful

puss

dagens verb

- männen på bilden har som vanligt ingenting med verbet att göra

- Söndagen den 21/10-07 är dagens fulaste verb; krysta

krysta

carl, vi ser dina underkläder.

kent är redan överspelat. den sten vi kastade högt i luften häromdagen har landat med magplask. poff, puts väck. att hylla och håna. Jag har haft samma underkläder i fyra dagar. Dagens tillbud är prefab sprout o en hårt knuten cowboyscarfs under hakan. jonnie jonnie.

kvinnan i fönstret rakt över byter om utan det minsta uns av skam i kroppen. vet hut!

(nya svart tar helt nya grepp, hädanefter använder vi oss bara av bildspråk. det är bara vi och carl ragnarsson bjällerklang som gör det numer)

jag är en metanivå på din generationsroman.

jag är en parodi på en generationsroman.

grattis. halleluja. pluspoäng och klapp på kinden.

utdrag från generationsromanen:

1. min generation prenumenerar på [disajn] och bon men tittar egentligen på internetporr.

2. min generation hyllar svulstig etnotechno, panflöjt och valljud eftersom det råder en panik över att hitta det som är hetare än den minimalism vi alla tyckte var hetast för en vecka sedan.

3.min generation pratar om "den gamla tiden när man såg twin peaks på tv" fastän det råder nedladdningshysteri av avsnitten så att man i smyg kan titta på det där som alla pratar om fastän ingen såg. alla har ju gjort det. precis som samlag.

4. min generation köper ekologiska ägg och lägger dom högst upp i matkorgen för att alla ska se att man värnar om kycklingar man ändå tänker äta upp.

5. min generation läser litteraturvetenskap för att döva det dåliga samvetet som infinner sig efter att ha letat america´s got talent-klassiker på youtube i över tre timmar.

6. min generation tycker att facebook är det nya svarta.

7. min generation skaffar boots och skrattar åt emokids med converse. (min generation gråter sig till sömns för att den fyllt 25 och är ett fucking hån i jämförelse)

8. min generation tycker att det bästa med möllan är all blandning av kulturer, utomhusmarknad och kulatthörameränettspråkhärisverige. (min generation tycker att det sämsta med möllan är alla invandrare)

9. min generation hyllar sin längtan till döden men sparar pengar i AMF pensionsfond.

10. min generation har avslutat sin prenumeration på dagens nyheter men mailprenumenerar numer på tre olika bloggar. (nya svarta är en metanivå på ditt liv, gratulerar)

top5

1. poe, skräck samt deckargodis

2. pesto

3. zoegas ekologiska kaffe

4. the sound (det kanske bästa och mest glömda postpunkbandet)

5. snus (general)

pretto?

ibland får nya svarta höra att vi är pretentiösa folk skriver, folk ringer, folk mailar, romaner är på gång. och givetvis, vi är pretentiösa

dagen har ägnats åt att skriva om postmodernism samt flanera runt på biblioteket i sökandet efter mästervärk av poe. allt som är högtravande, storslaget och pretentiöst omfamnas med öppna armar, när vi inte är upptagna med att lyssna på Englands storheter från det gyllene 80-talen samt dricka årgångsviner.

poe är bra, likaså lovecraft, till det bör drickas mörk öl och lyssnas på the fall, eller möjligtvis the cure.

dagens populärkulturella klimat får oss att må illa, myspace, kent, facebook, fy fan! det finns kultur som betyder något, stor konst långt bortom feminism och småstadsmentalitet.

vi efterlyser skarp kultur, det känns ibland som att det bara är vi och moz som sysslar med sådant numera. gå nu och sätt er framför ert internet, era cd-spelare och bli provocerade. vad hände med de sköna konsterna?

90-tal

-the broken beats-

Det råder fleetwood mac-hysteri på redaktionen. tell me lies, tell me sweet little lies. överhuvudtaget är det mycket hysteri just denna lördag. hysteri över att grannen våningen under hotade med vräkning inatt när nyasvarta hade releasefest. "sedan ni flyttade in har saker bara blivit värre!", hysteri över att radiohead bjuder på en multimedial överasskning iomed nya "in rainbows". du söker dig till deras hemsida. laddar ner skivan och betalar vad du vill!
allright, yorke och dom andra har redan pengar så det räcker men kom igen, lägg en symbolisk summa iallafall. mer jazz, mindre elektrodjurljud men minst lika underbart komplicerat!

låtvalen inför kvällens djset på glassfabriken ger också en hysterisk energi. A. spelar "världens just nu i särklass bästa låt" i öronbedövande volym. jag grips av slagssmålsvibbar och måste genast kontra med en annan låt och"ok, den är sjukt bra men allvarligt talat, lyssna på den här och på sticket efter trummorna du vet när dom slår bambabambabam och när sen kören kommer in" o så spelar jag den samtidigt fast i ännu högre volym och sådär håller vi på. klockan 19 får ni höra kontentan, summman och summarum. välkomna.

onsdagens klubb smörrebröd på debaser framstår mer och mer som ett behagligt lugn, en inspiration och ett hårt knytnävsslag sådär mitt i veckan. två danska band, the floor is made of lava och the broken beats spelade. the broken beats gjorde min resterande vecka ännu bättre. precis när någon brevid mig skrek "fattar ni, 90-talet börjar bli sjukt hett igen!" så kändes det som att jag inte ville lyssna på något annt just då. vuxen editorsrock med ett eget modernt 90-talsskimmer. min koncentration delades mellan bra låtar och den fantastiskt vackra kvinnan i grön klänning som spelade tamburin. framöver besöker efterklang klubben. missa inte.

90-tal är dagens ledmotiv. posters, voxpop och antiminimalism.

handtag, famntag, klapp och kyss.

vi klottrar dig i ansiktet.

du har hört det förut o vi smittar ner dig. ba.

har du papper, penna, almenacka o folköl framme?

bra.

repetition inför de närmsta dagarna.
1. ikväll, danskt hipphäng på debaser (smörrebröd)
2. lördag spelar våra älsklingar housewife lovers klockan 17 på vårat veckopengshäng Rundgång.
(allright, vi fattar att ni fattar. klart vi polar med hwl men spelar det egentligen någon roll när malmös bästa undergroundakt spelar gratis?)
3. några minuter efter hwl slutat går ni in i dörren brevid till glassfabriken där nya svarta spelar skivor. gratisgratisgratis.

tack!

så här i hösttider ramlar nya skivor in mest hela tiden. nyasvarta vill bara påminna dig, kära du, att inte slösa bort din höst, din tid, ditt liv på ointellektuellt skräp som the hives och moneybrother. du förtjänar bättre, det gör vi alla.

gräv lite i backarna hos din lokala skivbörs och (jag lovar) du kommer finna strålande, viktiga, intellektuella objekt med band som fleetwood mac, the smiths eller house of love. till och med kent, de har i alla fall ambitionerna, om du envisas. tack, på förhand.

det började med en skakning på nedre däck...

ilning i nedre delen av pannan. klibbig, rivande konsistens vid adamsäpplet. glansiga ögon och en hängande uppsyn. man blir ful. du känner av det på morgonen och vet äckligt väl vad som väntar dig under nästkommande natt. det är därför jag ska sitta uppe tills jag stupar. det var det här vi sa om en ivrig karateinställning.

för alla ni vet precis vad som kommer att hända inatt om jag skulle somna. du vaknar av att täcket är blött. ditt skinn svettas men dina inre organ fryser. lever och njure känns som isklampar. när du slår upp ögonen är din hals lika torr som om du fyllt en plastpåse med sand, tejpat fast den kring munnen och andats så de senaste fyra timmarna. anledningen är att dina näsborrar samtidigt fyllts med en klägga som förhindrar all form av syre att leta sig in den vägen. du sträcker dig efter vattenglaset men vippar ut det så vattnet sköljer över mobilen som omedelbart slutar fungera. därför kan du inte heller veta att klockan bara är 02.35 och att du inte kommer ha en chans att lyckas somna om innan klockan är 05.35. och då är det bara två timmar kvar innan du har en livsviktig, obligatorisk föreläsning som i slutändan kommer avgöra om kommer lyckats få en examen och därmed ett värdigt liv.

hjälpa glassen

nya svarta kommer att spela skivor med intelligent popmusic på glassfabrikens event på lördag den 13:e okt. eftersom ekonomin för caféet sviktar och att deras skitstövel till hyresvärd tycker att de stör och är till plåga så slår vi oss en kväll samman med ligisterna från aktivitetshuset och gör en gemensam insats för fiket som räddat livet på diverse malmöbor med fetaostmackor och vegankakor. spelningar, samkväm och annat pyssel. skriv till i almenackan.

fuck modernism

Något av det mest centrala inom postmodernismen är avsaknaden av giltiga tolkningar. Vid läsande av ett litterärt verk blir objektet (det litterära verket) ointressant i sig självt, eftersom att det inte går att tala om någon universell tolkning eller underliggande mening. Verket är på så vis objektivt, på ett sätt ett oskrivet blad som genom att det läses blir ett litterärt verk, däri ligger textens värde.


Denna objektivitet transformeras till subjektivitet när texten är läst av läsaren. Då skapas en subjektivitet som bygger på läsarens egen tolkning, tolkningar eller kanske avsaknad av tolkning . Således blir alla tolkningar olika, även en läsare kan tolka texten på oändligt många vis, inget är fel. Något objektivitet existerar över huvud taget inte.


Subjektiviteten övergår i det här stadiet till intersubjektivitet. Det enda som existerar nu är de eventuella övertygande argument läsaren kan ha för sin eller sina tolkningar. Även den egna vägen fram till tolkning kan vara värd att diskuteras. Vi är trots allt bara kopior.

jag vet att du vill betala 5000 riksdaler för att vrida ditt lilla 50-talspopmoderna armbandsur tillbaka.

ibland känns det nästan hånfullt att berätta om saker som redan hänt. i en viss mening är det ju poänglöst. jag var där och du var det inte. inte så mycket att göra åt. du kanske var någon annanstans igår där jag inte var. men eftersom jag inte sitter och läser om det så rör det mig faktiskt inte i ryggen. då var det avklarat. handskak och fri i ryggen.

möllevångens stoltaste motkraft till den illegala nedladdningsdumheten heter Rundgång. om man fikar på glassfabrikens uteservering (varför har dom redan städat in den?) så kan man nästan se in i skyltfönstret därifrån. nypressade vinyler och äldre kvalitéer samsas med t-shirts, böcker, leksaker och allt annat som kan tillfredställa den traditionella hipstern. nu har dom börjat med spelningar. jag blev inringd av en vän strax innan start och gick dit för att uppleva veckans största behållning, ja rentav kanske månadens största. MoHa! från norge spelade öronbedövande noiseimpropunk som om det vore den mest sjävklara sak i malmö att göra. fruktansvärt bra. äckligt bra att uppleva live. två kids som gav ifrån sig mer ljud än vad min far gjort i hela sitt liv. om du inte vill fortsätta att ruttna i hurkundejagmissadet och avundsjuka rekommenderar jag den rosa vinylskivan som tituleras norwegianism. måhända är den mer välpolerad än rundgånggiget igår men inte mindre intressant för det.

för oss som var där finns en sekteristisk känsla kvar. man hälsar på ett särskilt sätt på varandra numer. talar lite samma språk, om ni förstår. oljud och karateinställning. det är det absolut hetaste i höst just nu.

kram

hösten har avstannat...

...därför skyndar vi inte heller på med vår lista av skivor som kommer bota din höstmigrän.
köp en paraplydrink och hånle mot möllantorget som att det vore juni. de fem sista skivorna listas när migränen känns mer påtaglig. flexibilitet och ett sunt förnuft.

narcisism vs. ironi

fly lite, iväg från sus och dus och den verklighet som är ens egen, även om man måste nypa sig i armen ibland för att förstå att det verkligen är så jävligt.

fly hem till mammas nybakade bullar, du vet. vara liten igen, visa en sida av myntet. rekreation vs. ironi. sjukt cool att promenera ensam i skogen med gråten i halsen. eller nej förresten jag är mr postmodern, vi syns bara på ytan.

att på ett narcisistiskt vis älska kent och i smyg (för mig själv) knyta handen i pojkrummet (gång nummer 6000) och vråla med i kräm eller nån annan vidrig jävla ocool, eller extremt cool (vilket är nya svarta?) kentlåt.

by the way är vi sjukt coola, snygga, ytliga, intressanta på fler sätt än du kan tänka dig.

jag tar en bulle till, brygger lite mer kaffe, stoppar in en snus och tänker på att självförakt är bästa vän med ironi, eller hatar dom varandra? vi var alla en gång små.