postpunkgryta

skiva 5:

the fall, the frenz experiment, beggars banquet records, 1988

bryn ett halvt kilo köttförs med en hackad gul lök samt tre klyftor pressad vitlök. tag bort köttet från pannan. stek hackad färsk svamp, tre rivna morötter samt en hackad röd paprika i pannan. när grönsakerna fått färg blandas de med köttet i gjutgärnspannan. blanda och tillsätt en burk krossade tomater. låt koka ihop och krydda med örtkryddor samt salt och peppar, tillsätt dion senap. tillsätt en förpackning grädde, låt koka ca 30 minuter. servera med pasta och ett fylligt rött vin, inte spanskt lantvin.

postpunk har aldrig smakat bättre.

rör inte min kompis

förövrigt. allvarligt. lägg av. sluta skjuta folk på möllan. vanlig argumentationsteknik och nån förbannad hövlighet i fortsättningen. tack för oss. hej.

lite musik och danska kakor var allt som krävdes

först var jord. sedan drogs landsgränser. sedan kom bonde, adel och konungar. någonstans efter det sattes norden på kartan. en sammansättning av länder som hade i uppsåt att hålla ihop. det blev ett tämligen misslyckat koncept och sverige tillhörde norge. sedan tillhörde både norge och finland sverige. sedan tillhörde sverige finland och en bit utav norge. mitt i denna röra har det funnits ett kapitel som varit särskilt känsligt. danmark vs. sverige och den mest infekterade landsplätt är där vi har vår boning.

skåne.

efter slagsmål hit och dit har vi levt i broderskap länge och såhär nu i efterkrigstider har det gjorts en gemensam insats från båda länder att sopa denna kontrovers under mattan. en tyst förlägenhet som vi gärna inte pratar om. vi röstar på varandras skitlåtar i melodifestivalen. hyr in danska skådespelare till urusla beckfilmer och som en fredens främsta talesman har vi i sverige haft utbildningsradion. där får vi lära oss danska, både i tal- och teckenspråk under eftermiddagar.

tack och lov finns det de som har den goda smaken att inte bara se ett utbyte över nordens landsgränser som ett nödvändigt ont. Klubb Smørrebröd på debaser har som intention att bjuda malmö på danmarks finest nu under hösten. ikväll sprakade det igång med the kissaway trail som huvudband. fem danskar, fem sångmickar och tre gitarrer. storslagen antiminimalism med stampafotigolvet-melodier. om the shins, helt mot all förmodan, skulle drabbas av ny inspiration och energi skulle det nog låta precis såhär. plötsligt kändes det roligt att inse att indierock inte behöver vara tråkigt. förutom en (i princip) stulen mercury-revrefräng så ger vi stora famnen.

danmark. allt är förlåtet.

du är förlåten, flätan.

skiva 4:
eldkvarn, atlantis, silence/emi, 2005

plura är en institution inom svensk rockmusik. en staty för fuckyoufolkhemmet. han lever i ordets allra rättaste bemärkelse rövare. ändå ler vi våra igenkännande prippsblåblickar när det kommer en av ytterligare 100 skivor som plura står bakom. en som kommer låta svenskt och folköl och hemmabak, fast med lite kokain då. för plura snortar vita pulver, byter fruar, behandlar whiskey som vatten, drar från krognotor, slåss med sin bror på scenen och har nu senast skaffat flätor.

Under 80-talet visste man att en ny eldkvarnskiva skulle låta exakt som den förra. det var ett årtionde som försökte leva upp till pojkar, pojkar, pojkar. 10 låtar som handlade om att vara full i norrköping eller kärleken till en ung vacker blondin. och så en låt om fiskar eller rymdvarelser av den andra brodern carla.

precis så är det fortfarande fastän helt annorlunda. för lite över två år sen kom nämligen den jari haapalainenproducerade atlantis. den skiva som fick mig att sätta folkölen i halsen. för det här är långväga bättre än det mesta i sin genre, plus alla andra genrer. pluras texter är hårda, träffande och smarta. eldkvarn har lämnat skäggrocken och spelat in en uppenbarelse som ingen längre vill skratta åt. lägg dig på golvet och ge några minuter av ditt liv åt "minnenas motell" så vet du plötsligt varför du vill sluta skriva dikter eller pretentiösa noveller. allt du gör kommer bara låta kent ändå. och kent har sålt sin själ till en mobiltelefon.

det nya nya svarta

skiva 3:
interpol, antics, labels, 2004

det har varit många diskussioner om vilka som är det nya svarta. den mörka postpunkens bästa charlataner. vilka förvaltar joy division och magazines musikaliska arv bäst? editors har hypats över hängslespännena hemma i united kingdom, franz ferdinand fyller arenor och cut city prydde i alla fall ett par nme-omslag förra året.
men när hypen svalnat och det mesta genomskådats som tomma kopior har det alltid funnits ett band i härmasgenren som känts lite mer relevanta än de andra, lite mer på riktigt. interpol kommer inte ens från england, bara en sådan sak.

interpol var visserligen bara ett av tusen band som spelade mörk postpunkinspirerad ångestrock när de debuterade för 6 år sedan. men på debuten, turn on the bright lights, fanns låtar och textrader att hålla fast vid samt melodier som du aldrig ville sluta nynna på. interpol blev givetvis stadium/nme stora direkt med englandshype och utsålda spelningar på brixton academy direkt.

antics, andra albumet, som av många ansågs vara ett hafsverk när det kom är dagens nya svarta. albumet har inte samma subtila ångestladdade tyngd som debuten. här finner vi dock en lite mer fartfylld upprepning av debuten, med the cure och bahaus ständigt ekande i bakgrunden, jobbiga psykiska stämningar och texter om kokain och sex (allt i sin ordning med andra ord).

ingen skiva att förändra ditt liv, men två av de bästa borderlinehittarna du någonsin kommer att spy upp din middag till, de stavas "evil" och "slow hands". låtar som alltid kommer fylla dansgolv med svarta sneluggar, placebo har aldrig känts mer ruttna.
interpol är credd, den perfekta mixen av mörk engelsk postpunk förlaggd till new york, i en diskurs där television klassas lika högt som the sound och joy division för den delen.
på med kostymen och fram med kajalpennan och tävla om vem som kan dansa snyggast till "c´mere".

kärvänliga hemmafruar spelar punk

malmöbaserade housewife lovers är ute på second handturné.

ikväll spelar dom falsettpunk gratis på myrornas kvällshappening på södra förstadsgatan.

kl. 20.00. dricker vi skräpvin tillsammans.

rockapan listar.

fredrik strage har tagit efter nya svartas lysande idé om att lista i hösttider.
onsdagar och fredagar publicerar han de största rock i fejjat-händelserna på youtube. har du ännu inte sett bowie röras till tårar tillsammans med arcade fire är det hög tid. det är rockapans tid.

kyla vs. kyla

skiva 2:
vitalic, ok cowboy, different/pias, 2005

den kom till mig av en slump. samma dag som "ok cowboy" släpptes gick jag genom snö för att nå fram till en av dessa skivbutiker som geografiskt ligger avsides men som i utbud samlar det centrala i mitt skivintresse. trött på rockpopindiepunkpostpunkelectro så köpte jag salig skivan efter endast trettio sekunder i butik efter att ha övertygats av högtalarna.

myten lockar ofta lika mycket som musik i sig. ett joy division utan ian curtis uppgång och fall hade inte slagit precis lika hårt i bröstet. babyshambles nya skiva (som fått utmärkta recensioner) hade säkerligen inte gett upphov till samma fascination och intresse utan den eminente sångaren. Där med inte sagt att musiken står fattig utan myten. inte alls, det blir bara ett komplement som ger musik ett trappsteg till.
vitalic lockar inte med dekadens och manodeppresiva manér men när jag i butiken lät mig förstå att han härjad av en uppväxt i det hårda Ukraina flydde, endast med sin hund i följe, till östtyskland när muren föll så lät den isande hårt karga technon på debutalbumet på ett alldeles särskilt sätt. för det är hårt och eget. metalliska industriella ljud blandas upp med enkla melodier. punk, noise, industri och houseinfluenser skapar en modern ljudbild som trots technons numer imponerande tidslinje faktiskt känns unik. såpass unik att både röyksopp, moby, daft punk och den annars så svårflörtade björk låtit hans synthar och trummaskiner möblera om deras egna skapelser.

såhär ett par år efteråt vet jag att vitalic till vardags titulerar sig pascal arbez och är född i frankrike. technoproducent med hård uppväxt slår uppåt och skapar fantastisk öststatstechno lät givetvis för bra för att vara sant. större delen av den intressanta techno/arty/housescenen härleds just till frankrike. för mig känns dock vitalic minus myten precis lika inspirerande just i skrivande stund när jag vägrar sänka volymen, vägrar tänka en annan tanke än att malmös klubbscen är berlin och att frankrike med stormsteg närmar sig hit för att sopa rent mattan.

det är höst. dagens största tips är att möta kyla med kyla.

på väg mot något nytt

skiva 1:
new order, movement, factory records, 1981

nog om joy division, ämnet är nästintill uttömt. jag kan konstatera att det är det band som betytt mest för mig, påverkat mig starkast och i min värld det största. Ian hängde sig som bekant till tonerna av iggy pops "the idiot" hemma i vardagsrummet i manchester. Historien slutar lyckligtvis inte där, bernard, peter och stephen beslutar sig för att fortsätta under namnet new order. ingen visste vad som komma skulle, vägen mot något nytt.


den press de tre kvarvarande medlemmarna från joy division måste haft på sig torde varit enorm. det hörs verkligen här, på new orders första fullängdsalbum. musiken dundrar monotont fram, inte många centimeter från joy divisions mörker. bernard summer påstås till och med sjungit genom ett filter på hela skivan som gör att hans röst låter lik ian curtis. dock hör jag här ett annat anslag som inte fanns hos joy division, ett luftigt anslag i toner och framförande som senare skulle komma att representera new orders unika sound.


det är absolut inget mästerverk vi har att göra med här. men visst, ett par av new orders största stunder finns representerade här. inledande popkaramellen "dreams newer end" (med basisten peter hook på sång) samt mörkt futuristiska "senses".


styrkan med albumet är dock vad det skulle resultera i, varifrån det kom samt hur tre unga män från manchester hanterar sin vän samt den mytiska ikonen ian curtis bortgång. en egen identitet som band finns inte fullt ut än på något vis, den kan dock spåras. det är ett ungt argt band under utveckling vi får lyssna till. joy divisions mörker korsat med influenser som senare skulle utvecklas till elektronisk dansmusik. albumet är det klart svartaste new order gjort, något annat skulle knappast varit möjligt. ett stycke modern musikhistoria och en av de viktigaste pusselbitarna till det oheliga äktenskap som senare skulle inrättas mellan rockmusiken och dansmusiken. som sådan pusselbit är movement oumbärligt. som skiva i sig ett strålande och iskallt stycke new wave musik. bit i det alla new ravare därute.

glöm inte bort dansen...

...eller shake a leg. Jeriko, vi glömmer numer aldrig bort den tysta överenskommelse som finns mellan dig och klubbkvällen. vi hade förbisett dig, nästan hånat dig. vi hade viftat mot dig som flugan i luften och när midnatten sjöngs in fanns du inte ens med på vår makeithappen-lista. vi hade pratat om indiedravel på kb eller jagvetinteensvad på debaser. geografiskt ligger du som ett vattenhål mittemellan. trots att vi visste att du aldrig kunde konkurrera med trummaskiner eller boxrörelsen i luften den här kvällen lät vi oss övertalas av din karisma.

100 pix, jacka i dörren och en jägermeister senare stampade vi i samma takt som alla andra. när klockan ringde ut ville vi inte gå hem, precis som alla andra. vi ville fortsätta svettas till retrosoul, precis som alla som också tänkt att ge dig fingret men istället upptäckte lördagnattens självklara samkväm. function återkommer om några lördagar igen. då gör vi inte om vårt misstag...

trä pappfickan över ditt huvud och vik plastfodralet kring din frusna kropp

nä, vi ska inte slå på den största trumman. bara informera om att vi kommer presentera 10 skivor vi tror kan bota din migrän. höst hit och höst dit. hursomhelt kommer metros uteservering inte att locka om ett par veckor och då vill du hellre dra ner dina gardiner och ha egen privatfest under täcket med dig själv endast iklädd underkläder och ett par hörlurar. 10 skivor vi gillar. 10 skivor vi kommer gilla att du gillar. imorrn börjar det. pass på.

VUJJ

VUJJ (www.vujj.se) hade i torsdags vernissage en trappa upp i huset på den fina innergården vid lilla torg. elastiska gungstolar, bokhyllor baserade på inkonsekventa vinklar och finurliga krukväxthållare. upplägget är i sanning tilltalande. redan i trappan möts man av de vackraste hornbågsprydda kvinnor med hemmasnickrade sjalar och erotiska nyanser på läpparna. en dj som spelar episk konstfacktechno och tre nervösa designers som hoppas att videoprojektioner ska fungera och att de svårflörtade släktet ska nicka belåtet åt deras kreationer. det gör vi givetvis. gå in på hemsidan och scanna av sortimentet. nya svartaredaktionen planerar att sätta upp den här hyllan (http://www.vujj.se/index.php?id=55) i söderläge på kontoret. vid 21.00 var det slut. stumma nickar och fåordiga suckar hade då, med hjälp av det tilltalande bjudvinet, stegrat till en högre volym och vi hade gärna sett att man höjt volymen, placerat ut vindunkarna och ställt till med en regelrätt fest. istället blev det besök på brogatan (vilket aldrig har varit ett andrahandsalternativ) där vi köpte köttsoppan (28 pix sjukt värt) och insöp mediahoraluften.

innanför kavajen på jens

nya svarta blev inviterade till att lyssna på jens lekman under en ölstinn gårdagkväll på inkonst, malmö. jens är en kär gammal bekant till nya svarta, givetvis tackar vi ja till inbjudan.

förbandet är en tunnhårig komiker från new york vid namn todd. han presenteras som världens långsammaste komiker, nya svarta är inte främmande för långsamheter. publikmottagandet är extremt positivt, folk brukar ju tycka att de är coola om man skrattar lite åt en cool amerikansk komiker och låtsat förstå engelska och tycker att facebook är det nya nya. nya svarta drar givetvis på läpparna.

jens äntrar scen med sitt band bestående av en mängd stråkspelande indiedamer och en smal man bakom en lap top. det slår mig hur unik jens är i sitt slag, ingen annan artist i Sverige skulle kunna ligga bakom sånger som black cab och lönnlöv. tacka gudarna för att härmaporna låtit dröja. jens gör det här bra och lyckas med sin "naiva" och "pojkaktiga" charm övertyga den allt mer högljuda och berusade publiken. jens är en sann entertainer och nya svarta låter sig underhållas.

efter att inkonst lokaler tömts provocerande snabbt drar nya svarta vidare till tempo, här trivs vi. ovationerna låter sig inte dröjas.

på visit

igår hördes eminenta toner från malmöcombon housewife lovers på apparatet, norrebro, i köpenhamn. nya svarta var givetvis på plats för att avnjuta paraplydrinkar och insupa revolutionens ljuva toner. housewife lovers skådar en ljus framtid, något att hålla ögenen på när de snart äntrar debasers scen i malmö. ljuv popmusik med punkig underton och texter om modernistiska författare. klart nya svarta smälter som tjära en het sommardag.

nya svarta planerar att flytta till köpenhamn, metropolen passar våra känsliga konstnärshjärtan bättre än malmö stad. vissa språkförbistringar står dock bitvis i vägen för sådana planer. men språket har aldrig varit något hinder för nya svarta. snart tar vi över världen.

i övrigt spisas m83s drömska tongångar denna regniga fredag. som om inte detta skulle vara nog kommer nya svarta snöra på sig dansskorna och skaka rumpa till familjens dj set (ge oss ditt jobb!) på jerico i afton. ses där, du känner igen oss prefab sprout outfit och en påsklilja i kavajslaget, väl mött.

nya svarta möter ligister

lite folk på debaser. konstigt, det är ju ändå tisdagskväll. uteserveringen kommer inom ett par veckor att enbart kännas som ett nödvändigt ont. det går inte att dricka öl i denna kyla. lotta wenglén hade releasefest för sin nya skiva och hade lånat bas&trummor från cardigans. det började avslaget och tråkigt, kanske gjorde kylan det ännu mer tröttsamt. tänk er ljudet från att patti smith raggat upp christian kjellvander så förstår ni att applåderna klappade ganska pliktskyldigt. någonstans i mitten hettade det till och lotta stod plötsligt panna mot panna mot någon i bandet och sprutade saliv i samma mick. det var roligt när clarence och springsteen gjorde ett nummer av det -79 men nu var det pinsamt. "köp skivan eller dö" skrek lotta efter sista ackordet. well, i det här fallet var valet enkelt.

på vägen hem sprang några kids utanför baghdad och välte cyklar. ligister.

hemma hos hammarén

här hittar du författarens egna formuleringar. ivriga röster verkar fäktas om man ska hylla eller hata hammarén. eftersom han nu själv påstår sig vara ett geni misstror nya svarta honom givetvis inte utan skänker 10.000 röda rosor och en stor applåd. stefan, ge oss ditt jobb.

"Jag ensam ökenväxt
Klarar mig inte förutan ögonsand Dig.
Blomkrukan kisel ock.
Självfängelser. Ingen väg promenoar
Skyns fågel. Ur frånvaro.
Själv recit."

http://www.hstrom.nu/f/content/blogcategory/23/70/

klippochklistralitteratur och fantastisk pornografi

från centralen är det nästan oundvikligt att komma hem utan att passera lilla torgs seriemagasin. bland fashiondrinkar och malmös hipsters ligger den inklämd på hörnet och har sex gula backar ständigt fyllda med nyinlämnda vinylskivor. idag var det bättre än på länge. förutom de nyinköpta rariteterna med cure (pornography) o the jesus & mary chain (b-sidor) finns den stora behållningen bakom disken. den artigt glasögonprydda herren som med butter entusiasm packeterar dina skivor och muttrar tack som att det inte fanns någon morgondag. ge oss ditt jobb.

årsdagen av 9/11 kanske inte är något att fira men vi vill ändå dela med oss av ett minnesmärke som kan skänka dig några minuters inspiration. babel (svt) sände för ett tag sedan ett inslag om sveriges, enligt de klartänkta, mest svårlästa författare. givetvis är det en dum och fånig utnämning men behållningen av inslaget kommer att vara ända tills du går och lägger dig. tänk dig finlandssvenska, pseudonymmyter, pilotmössa, kokainblick, papegoja och flygfält. obegriplighet när det är som allra bäst. klicka på http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=49120 och bläddra ner till stefan hammarén.

kvällen ägnas åt blaskig fatöl på debaser. väl mött.

tempo bjuder nya svarta på stående ovationer

vi vill givetvis inte vara sämre. ikväll regnar det över möllevången. människor är fulare än vanligt. trots det viger vi givetvis höstens första timmar åt uteserveringen som är möllans hostel åt det uppklätt nerklädda. kom dit. neopunk, Yeah!

nya svarta på finbesök i Krakow.

nu jävlar!

pop var bra. bibel ok, trots borgarbracktendenser. men nu har något nytt fötts, något vi är stolta över, något du kan känna dig stolt över att läsa. något nytt, det nya svarta.