skiva 4:
eldkvarn, atlantis, silence/emi, 2005
plura är en institution inom svensk rockmusik. en staty för fuckyoufolkhemmet. han lever i ordets allra rättaste bemärkelse rövare. ändå ler vi våra igenkännande prippsblåblickar när det kommer en av ytterligare 100 skivor som plura står bakom. en som kommer låta svenskt och folköl och hemmabak, fast med lite kokain då. för plura snortar vita pulver, byter fruar, behandlar whiskey som vatten, drar från krognotor, slåss med sin bror på scenen och har nu senast skaffat flätor.
Under 80-talet visste man att en ny eldkvarnskiva skulle låta exakt som den förra. det var ett årtionde som försökte leva upp till pojkar, pojkar, pojkar. 10 låtar som handlade om att vara full i norrköping eller kärleken till en ung vacker blondin. och så en låt om fiskar eller rymdvarelser av den andra brodern carla.
precis så är det fortfarande fastän helt annorlunda. för lite över två år sen kom nämligen den jari haapalainenproducerade atlantis. den skiva som fick mig att sätta folkölen i halsen. för det här är långväga bättre än det mesta i sin genre, plus alla andra genrer. pluras texter är hårda, träffande och smarta. eldkvarn har lämnat skäggrocken och spelat in en uppenbarelse som ingen längre vill skratta åt. lägg dig på golvet och ge några minuter av ditt liv åt "minnenas motell" så vet du plötsligt varför du vill sluta skriva dikter eller pretentiösa noveller. allt du gör kommer bara låta kent ändå. och kent har sålt sin själ till en mobiltelefon.
eldkvarn, atlantis, silence/emi, 2005
plura är en institution inom svensk rockmusik. en staty för fuckyoufolkhemmet. han lever i ordets allra rättaste bemärkelse rövare. ändå ler vi våra igenkännande prippsblåblickar när det kommer en av ytterligare 100 skivor som plura står bakom. en som kommer låta svenskt och folköl och hemmabak, fast med lite kokain då. för plura snortar vita pulver, byter fruar, behandlar whiskey som vatten, drar från krognotor, slåss med sin bror på scenen och har nu senast skaffat flätor.
Under 80-talet visste man att en ny eldkvarnskiva skulle låta exakt som den förra. det var ett årtionde som försökte leva upp till pojkar, pojkar, pojkar. 10 låtar som handlade om att vara full i norrköping eller kärleken till en ung vacker blondin. och så en låt om fiskar eller rymdvarelser av den andra brodern carla.
precis så är det fortfarande fastän helt annorlunda. för lite över två år sen kom nämligen den jari haapalainenproducerade atlantis. den skiva som fick mig att sätta folkölen i halsen. för det här är långväga bättre än det mesta i sin genre, plus alla andra genrer. pluras texter är hårda, träffande och smarta. eldkvarn har lämnat skäggrocken och spelat in en uppenbarelse som ingen längre vill skratta åt. lägg dig på golvet och ge några minuter av ditt liv åt "minnenas motell" så vet du plötsligt varför du vill sluta skriva dikter eller pretentiösa noveller. allt du gör kommer bara låta kent ändå. och kent har sålt sin själ till en mobiltelefon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar